”Stökigt”
På golvet är mannens kalsonger
Som jag har bett honom ta upp
Så många otaliga gånger
På oredan får jag snart krupp
På diskbänken orena muggar
Och smutsiga skedar och glas
Mot fastbrända rester jag gnuggar
Så faten går nästan i kras
På fönstrena kletiga avtryck
Och damm i varendaste vrå
Och får jag nå'n gång så ett städryck
Förfaller det åter ändå
Till ostädat vardagsinferno
Att jämt gå och småplocka i
Och fast det ser ut som ett skatbo
Trivs jag ändå bäst hemmavid
För ovanpå lager av småsten
Som katterna har släpat in
Där trippar små fötter på små ben
Som sitter på älsklingen min
Kommentarer
Trackback
