smspoesi

Den vita fasta massa

I tuben som du bär

Den fuktar läppar krassa

Den mjuk och smidig är

Du skulle dig ej klara

Nej utan ditt cerat

Du måste lite spara

Ifall det sinar snart

Lypsyl jag vill dig hylla

För att du passar mig

Du mina sprickor fylla

Jag är besatt av dig

Utan nån motivation

Huvet tomt på innehåll

Ingen alls inspiration

Tankar spills såsom ett såll

Ingenting vill fastna på

Pappret som du håller i

Allting blott förbi dig gå

Susar snabbt och lätt förbi

Kreativiteten for

Snabbt iväg all världens kos

Inga tankar i dig bor

Hjärnan som potatismos

Se regnet det strilar

Från skyn ovanför

Och vattnar vår skog och vår mark

Var droppe syns ila

Och varhelst man hör

Ett muller från åskan så stark

Det regnar i bäckar

Det regnar i moss

Miljarder små droppar vi ser

Och fåglarna häckar

I bona förstås

Vill fjäderskrud ej blöta ner

Men grodor och sniglar

Och ringlande mask

Sig duschar i himmelens skval

Och suktande iglar

På björk och på ask

De dyrkar dess väta så hal

Röd som kärlekens flammande kraft

Orange som apelsinens fruktiga saft

Gul som solens ljus så stark

Grön som gräset på vår mark

Blå som havets vatten vått

Violett som violen som doftar gott

Alla dess färger klär vår värld

Skänker vårt öga underbar flärd

Smyckar så fint varje fjäril och sten

Såväl himlens rodnad som trädets gren

Vår jord vore enformig, enslig och grå

Om den ej av regnbågens färger bestå

Elden som sprakar

Och värmer min själ

Underbar värme den har

Men kommer man nära

Den bränns likaväl

Som källa den ger och den tar

Vattnet eldens raka

Motsats ju är

Som svalkar med vågorna blå

Båd' fiskar det rymmer

Och båtar det bär

Dess känsla är svår att förstå

På jorden där växer

Båd' blommor och träd

Och all världens djur vandra där

På åkrarna vaja

Det vete och säd

Ja livet det frodar sig här

I luften där flyger

Små fåglarna fri'

Och vindarna leker tafatt

De fluffiga molnen de

Sveper förbi

Vid regnbågens slut finns en skatt

Ja eld, vind och vatten

Och jord bygger allt

De utgör våra element

De skildras i sagor

Som skrivs tusenfalt

De fanns här och finnes här jämt

Med lite rödvin i glasen

Blir middagen din till en fest

Det klirrar runtom på kalasen

När rödvinet skålas som mest

De sötsträva mörkröda droppar

Som letar sig i strupen ner

De frisätter anspända kroppar

Befriande verkan de ger

När vinet till läpparna föras

Och sinnet kan komma till ro

Då kan inte stunden förstöras

Och tankarna kan börja gro

Nej lovet till rödvinet skålar

Till drycken som friar vår själ

Som guldkant på middagen målar

Som förutspå lycka och väl

Svart emot vitt är som

Varmt emot kallt

Av motsatser vår värld bestå

Och stort emot litet

Som inget mot allt

Ja allting är uppbyggt som så

Att snabb är ej långsam

Och hög är ej låg

Nej tvärtom förhåller det sig

Att vild är en tam

Och rättvisa ej båg

Och du är nå'n annan än mig

För sitter nå'n uppe

Och blickar han ner

Så är där en helt annan sak

För inte är det något

Framme han ser

Om han riktar ögonen bak

En snäll är ej bråkig

En glad är ej sur

Nej hur skulle det väl se ut?

En rolig ej tråkig

Och det är väl tur

Att början på dikten är slut

En hjärna utan tankar

Ett vakuum inuti

Jag planlöst runtom vankar

Mitt mål går jag förbi

Jag kaffe flera koppar

Och kakor i mig satt

Om jag mig inte stoppar

Blir jag än mera matt

Mitt sinne och min hjärna

Töms på sitt innehåll

Jag kan emot ej spjärna

Den läcker som ett såll

Och fast jag fokuserar

Här i min stilla sal

Min tanke leviterar

Förvirringen total

Snön faller dunlätt på landskapet kallt

Ett täcke så vitt breder ut

Den bäddar på skogen och havet och allt

Flingor faller som fanns inget slut

Ty de är miljoner som falla från skyn

Oändliga är dess sigill

Och fast milliarder re'n landat på byn

Lik' många de falla därtill

Fast ingen den andra är lik närapå

Ett mönster den har som är sitt

En unison massa de bildar ändå

Ett täcke som gnistrar så vitt

Ett dammkorn som seglar så märklöst förbi

Hur känns det att vara så luftig och fri?

Att flyga i luften som vore den mark

Att virvla i vindar ut över en park

Att stiga till väders om kom det en dust

Att så reagera på blott liten pust

Att signa och digna och snurra av blåst

Av klocka och måsten är du alls ej låst

Som männska som sliter och släpar med boj

Istället du virvlar runt lättsam och loj

Du dammkorn som seglar så märklöst förbi

Hur känns det att vara så luftig och fri?