smspoesi

Vad är det för strävan

Som för oss framåt så

Är det en ängslig bävan

Att stanna upp och stå

Vad är det för en klocka

Som tickar på så fort

Att vi med andra krocka

Då vi ska få allt gjort

Hur går vår tankebana

När vi så stressar på

Att karaktären dana

Om vi ej skyndsamt gå

Nej stanna till och andas

Mitt i ditt snabba steg

Kanhända kan du landa

Och komma på rätt väg

Den lilla gråa gumman

En prick på jordens plätt

Hon går så strävsamt framåt

Hon har det inte lätt

När vinden henne piskar

Och kylan biter fast

Och någon henne viskar

"Du är bara till last"

Hon strävar ändå framåt

I karga vinternatt

Hon känner sig nog gammal

Hon känner sig not matt

När Karlavagnen lyser

Högt ovan hennes kropp

Hon tänker att hon fryser

Hon vill till himlen opp

När lilla gråa gumman

Drar livets sista pust

En änglakör i stämmor

Hörs sjunga av all lust

Och lilla gråa gumman

Lyfts upp till himmelen

Hon aldrig mera frysa

Och gå på krumma ben

Tiden går

Och vi förstår

Den sätter sina spår

På kroppen som var ung igår

Det sitter ridbyxlår

På huv'et tronar gråa hår

Och om vi nog ej får

En liten släng av gäddehäng

På armen där vi står

För dagar går

Och blir till år

Och när vi målet når

Då tiden vår

Har följt vårt spår

Som sällskap oss består

Som nyfödd ett oskyldigt barn blott du är

Helt utlämnad i andras vård

Allt helt nytt för dig är i denna värld

Men du lär dig mer varje år

Vid tio ett brådmoget skolbarn du blitt'

Som tusentals saker förstår

Du tänker och frågar om datt och om ditt

Du springer och hoppar och går

Vid tjugo år fyllda ditt hjärta är stort

Av kärlek och tro till en ann'

Ni skapar ett samliv och bygger ett bo

Du tror på er drömsaga sann

Vid trettioårsstrecket har ni egna barn

Som kräver er omsorg och tid

Ni nystar er samman i familjens garn

Förståelsen börjar bli vid

I fyrtioårsåldern då allt rullar på

I invanda inkörda spår

Du har valt en livsstil men kan dock ändå

Nya stiger se där du går

Vid femtio står du på livslinjens mitt

Du halva din resa har gått

Av erfarenheter du format ett kitt

Du mycket har sett och förstått

Vid sextio år fyllda tar arbetet slut

Och barnen har flugit sin kos

Med nyvunnen frihet kan du ge dig ut

Och öka din vishet en dos

När sjuttio strävsamma år gått förbi

Och kroppen är gammal och svag

Då minnena alltmer suddiga bli

Och tanken den blir allt mer vag

När åttio år lagt sig bakom dig hän

Och benen de börjar ge opp

Du upprepar samma sak om och igen

Ja gammal och trött är din kropp

Vid nittioårsstrecket behöver du vård

Precis som när liten du var

Och fastän du levt en faslig massa år

Så har du kanske några kvar

Vid hundra så blåser vi för dig salut

Och fast du måhända glömt bort

Och sanden i timglaset nu rinna ut

Så har du en livsresa gjort