smspoesi

Utan egen åsikt

Utan eget svar

Finns det i ditt hjärta

Inte mycket kvar

Styr du utan riktning

Följer med en ström

Tappar du din kärna

Tappar du din dröm

För din rätta riktning

Är inifrån och ut

Räkna med ditt hjärta

Så blir det rätt till slut

Vad ger oss rätt att döma

En annan utanpå

Det är så lätt att glömma

Att hon är mer än så

En yta med en hårfärg

Och vikt och längd och bröst

Det är så lätt att glömma

Din tanke och din röst

Som gömmer sig inunder

Din yta och ditt skal

Så ändra dina tankar

Du har ett eget val

Skir spets emot ditt skinn

Och svart satäng därpå

Det känns så lätt i sinn

När klänningen dras på

Gott doftar kropp och hår

Som nyligt tvättat är

Du som en drottning mår

När smyckena du bär

I ansiktet du lagt

En omsorgsfull make up

Du skiner utav prakt

När du dig visar upp

För fest är du beredd

I utsökt kreation

Av alla blir du sedd

Du väcker sensation

Träden de knoppa

Och blommor slå ut

Våren har gjort sin entré

Drivor de smälta

Och solen till slut

Försiktig med strålar

Syns le

Små bäckar de rinna

På land och i stad

Och vattnar vår frusna miljö

Ja vintern försvinna

Från gräs och från blad

När värmen förvandlar

Dess snö

Se våren den strålar

Och skänker oss hopp

Att ljusnande framtid vi se

Var fågel och insekt

Var sprickande knopp

Ett löfte om livstro

Oss ge

Vad är det som driver

De val som du gör

I livets alla små beslut

Gör du som du känner

Eller som du bör

För att nå till målet

Till slut

Är livet en tävling

I att springa fort

Så du alla andra kan slå

Är det att prestera

Och få saker gjort

Eller saktar du ner

Då och då

För ångar du på

Som ett maratonlopp

Är det lätt tappa periferi

Utav takten bli fartblind

Glömma att sätta stopp

Kanske springer du

Målet förbi

Trots allt som du redan har

Finns det alltid mera kvar

Mer att köpa, mer att få

När ska människan förstå

Att var källa har ett slut

Vattnen börjar sina ut

Skogarna de skövlas ner

Alla arter finns ej mer

Om vi lyckan köper så

Är det nå't vi ej förstå

Att vi shoppar med så'n nöd

Att det kommer bli vår död

På golvet är mannens kalsonger

Som jag har bett honom ta upp

Så många otaliga gånger

På oredan får jag snart krupp

På diskbänken orena muggar

Och smutsiga skedar och glas

Mot fastbrända rester jag gnuggar

Så faten går nästan i kras

På fönstrena kletiga avtryck

Och damm i varendaste vrå

Och får jag nå'n gång så ett städryck

Förfaller det åter ändå

Till ostädat vardagsinferno

Att jämt gå och småplocka i

Och fast det ser ut som ett skatbo

Trivs jag ändå bäst hemmavid

För ovanpå lager av småsten

Som katterna har släpat in

Där trippar små fötter på små ben

Som sitter på älsklingen min

På trädet en gren och en kvist och en knopp

Som sträcker sig högt emot himmelen opp

De hundratals vägar de grenarna gå

Som fullt utav små val på vägen bestå

Ibland går min tanke på äventyr ut

Vad byggde den grenen, ja vilka beslut?

Vill jag i mitt liv nå ut till kronans topp

Eller skänker jag ödet och andra mitt hopp?

Om bladen de vissna och jag tappa bark

Vårdar jag roten, ja kämpar jag stark?

Eller låter jag vindar och torka mig ta

Tänker jag att det är nog lika bra?

För om jag valt galet, nått ut till fel gren

Är det då för alltid hugget i sten?

Du är så stark

När du din glädje sprider överallt

Du vinner mark

Ditt goda budskap vinner tusenfalt

Över skuggor

Som kastar mörker

Gör det mörkt och kallt

Dova stämmor

De tystna ner från bas, tenor och alt

Tappa klangen

Din skönsång övervinner

Ont och kallt

Du är ljuset

Som strålar fram så varmt

Du är fadern

Som skyddar svagt och armt

Du är modern

Som står för sanningen

I din närhet

Känner jag mig hel igen

Likt hamstern i sin hamsterbur

Du sitter i din trånga kur

Och vänder papper som en tok

Du ångar på såsom ett lok

Som eldar kol med väldig fart

För att ditt papper vända klart

Säg är du fångst i klockans lås?

Ditt liv förspills i detta bås

Därute kvittrar fågelsång

Men du är fast i buren trång

Ditt hjärta tickar snabba slag

Igår, idag och nästa dag

Allting ska hinnas helst igår

Du nonchalerar hur du mår

Blott stress och press och nonchalans

När ska du ge ditt liv en chans?

Idag har jag feber

Igår var det krupp

Av sjukdomar får jag ej nog

Nu strular min lever

När jag räknar upp

Allt jag tror jag har utan fog

Nog hugger det till

I min tolvfingertarm

När jag ätit vitkål så stark

Och alltid det krasade till

I min arm

När jag ramla' på asfaltsmark

Och binjuren

Förstår jag mig inte på

Att den jämt ska styra med mig

Och spasmiska ryckningar

Drar i min tå

Säg bråkar din kropp så med dig?

Min nacke har vridit sig

Helt ur sin led

Och satt sig bestämt i en spärr

Och vattkoppor spritt sig

På kroppen de med

Och byggt sig en stjärnbild av ärr

Nej nu är jag trött på

Min kropps äventyr

Den vill överallt vara sjuk

Om jag sätter mig här

Helt stilla och syr

Inte krånglar väl med mig min buk?

Men om ögat blir blint

Och min känsel går ner

Då kan det bli alldeles fel

För om det slår slint

Och om jag inte ser

Syr jag 'hop varenda kroppsdel