smspoesi

Sömnlöshetens gissel

Tändernas gnissel

När livet ej går så på räls

Som du tänkt

Ångestens vånda

Magsårets plåga

När du kravlar i uppbackens

Brant så befängt

Tomma och ljudlösa skrik

I dig ekar

När du dina naturliga

Drifter dig nekar

Söker att passa

I samhällets mall

Stöpt efter mängden

Men inte för all’

När du så brutalt

Dina drömmar nu kväver

För den breda vägen

Som samhället kräver

Tror att du är mogen

Att fatta beslut

När du ifrån grundskolan

Glatt springer ut

För tidigt så krävs du

Att välja din bana

Att arbeta flitigt

Och framgångar ana

Men märker du trögheten

Där du går fram

Du möter på hinder

Och inget du kan

Då måste du drömmarna

Få i kuvös

Din själ måste räddas

Ditt hjärta förlös!

De lyser på oss varmt

Och vårens bäckar porlar

Du håller mig så armt

I dina ögon dansar

All havets vågor blå

Mitt hjärta sig ej sansar

När det så våldsamt slå

Ditt blonda hår som droppar

Av guldregn faller ner

Den vackraste av kroppar

Jag framför mig nu ser

Jag vill dig ha av allt här

Som står mig i min makt

Du tar bort allt som kallt är

Du kära ögats prakt

Vad är det för strävan

Som för oss framåt så

Är det en ängslig bävan

Att stanna upp och stå

Vad är det för en klocka

Som tickar på så fort

Att vi med andra krocka

Då vi ska få allt gjort

Hur går vår tankebana

När vi så stressar på

Att karaktären dana

Om vi ej skyndsamt gå

Nej stanna till och andas

Mitt i ditt snabba steg

Kanhända kan du landa

Och komma på rätt väg

I en tvungen situation

Med upprepning och tristess

Blir det lätt komplikation

Utan någon alls finess

När du själen låser in

Slänger nyckeln till dess lås

Blir du lätt tung i ditt sinn

Du blir fånge i ditt bås

Utan luft att tänka fritt

Utan något eget val

Sinar det som förr var ditt

Kvar är hjärtats mörka kval

I en tvungen tillvaro

Dör allt det som utgör dig

Själen finner ingen ro

Innan du kan säga nej

Den vita fasta massa

I tuben som du bär

Den fuktar läppar krassa

Den mjuk och smidig är

Du skulle dig ej klara

Nej utan ditt cerat

Du måste lite spara

Ifall det sinar snart

Lypsyl jag vill dig hylla

För att du passar mig

Du mina sprickor fylla

Jag är besatt av dig

Spänd och full förväntan

Och pirr långt inuti

Känslor av sukt och längtan

Av hur ska detta bli

Du möter snart en främling

Du ej har sett förut

Och frågorna kan stillas

Förr'n kvällen nått sitt slut

Kanhända blir allting nu

Helt bakvänt, dumt och fel

Och ni två inte synkar

Konversationen stel

Eller så består mötet

Av elektricitet

Ni dras emot varandra

Fullt av intensitet

Ni kanske smälter samman

Och glömmer tid och rum

Och världen runt försvinner

Du andas och blir stum

Men inget vet du ännu

Där du mot mötet går

Blott månen vet ert öde

I stjärnorna det står

Utan nån motivation

Huvet tomt på innehåll

Ingen alls inspiration

Tankar spills såsom ett såll

Ingenting vill fastna på

Pappret som du håller i

Allting blott förbi dig gå

Susar snabbt och lätt förbi

Kreativiteten for

Snabbt iväg all världens kos

Inga tankar i dig bor

Hjärnan som potatismos

Utan egen åsikt

Utan eget svar

Finns det i ditt hjärta

Inte mycket kvar

Styr du utan riktning

Följer med en ström

Tappar du din kärna

Tappar du din dröm

För din rätta riktning

Är inifrån och ut

Räkna med ditt hjärta

Så blir det rätt till slut

Vad ger oss rätt att döma

En annan utanpå

Det är så lätt att glömma

Att hon är mer än så

En yta med en hårfärg

Och vikt och längd och bröst

Det är så lätt att glömma

Din tanke och din röst

Som gömmer sig inunder

Din yta och ditt skal

Så ändra dina tankar

Du har ett eget val

Se regnet det strilar

Från skyn ovanför

Och vattnar vår skog och vår mark

Var droppe syns ila

Och varhelst man hör

Ett muller från åskan så stark

Det regnar i bäckar

Det regnar i moss

Miljarder små droppar vi ser

Och fåglarna häckar

I bona förstås

Vill fjäderskrud ej blöta ner

Men grodor och sniglar

Och ringlande mask

Sig duschar i himmelens skval

Och suktande iglar

På björk och på ask

De dyrkar dess väta så hal

Skir spets emot ditt skinn

Och svart satäng därpå

Det känns så lätt i sinn

När klänningen dras på

Gott doftar kropp och hår

Som nyligt tvättat är

Du som en drottning mår

När smyckena du bär

I ansiktet du lagt

En omsorgsfull make up

Du skiner utav prakt

När du dig visar upp

För fest är du beredd

I utsökt kreation

Av alla blir du sedd

Du väcker sensation

Träden de knoppa

Och blommor slå ut

Våren har gjort sin entré

Drivor de smälta

Och solen till slut

Försiktig med strålar

Syns le

Små bäckar de rinna

På land och i stad

Och vattnar vår frusna miljö

Ja vintern försvinna

Från gräs och från blad

När värmen förvandlar

Dess snö

Se våren den strålar

Och skänker oss hopp

Att ljusnande framtid vi se

Var fågel och insekt

Var sprickande knopp

Ett löfte om livstro

Oss ge

När jag kommer nära

Ni sluter er ring

Och tystnar er konversation

Jag ensam får vandra

Till det ringer in

Och påbörjas nästa lektion

Ni ringer ej till mig

När sportlov det är

Eller när ni ordnar en fest

Jag ryggsäck med flera ton

Sorg går och bär

Ja livet det känns som en pest

Jag vill vara med i

Gemenskapen varm

Jag vill också vara er vän

Jag vill gå bredvid er

Och hålla er arm

Jag vill skratta åt era skämt

Men det kommer aldrig

Att ske vad jag vet

Så jag håller avstånd från er

Och bär i mitt hjärta

Som mörk hemlighet

Jag gråter när ni inte ser